Har just kommit hem efter ett besök hos två av mina döttrar på Irland och passade samtidigt på att stanna några nätter i Stockholm för att hinna träffa mina båda döttrar som bor där. Det är otroligt vad tiden ilar - och det måste väl vara ett tecken på att man har trevligt nästan jämt.
Tycker inte att det var länge sedan dessa barn var så här små,men det är faktiskt 33 år sen.
En annan sak ( som förmodligen också är en efterhandskonstruktion och en skönmålning) är att dessa (inalles sju) barn var så otroligt snälla att jag hann med att både sy och väva. Fast faktum kvarstår - jag har både vävt tyget och sytt skjortorna till oss alla som var ute och demonstrerade mot kärnkraften -79 - eller var det 80?
( Här tillsammans med ett par äldre vänner)
Nu hinner jag inte med en bråkdel. Kanske beroende på denna tidstjuv (datorn)????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar