Aprilslöjd med vävning i fokus

 Jag har gått med i Ersboda slöjdförening och fått plats i deras vävgrupp. 

Varpade en maattväv för en tid sedan och har nu äntligen kommit igång med vävningen.

Kukkoladräll heter bindningen.

Den blev inte helt efter förebilden, så jag kanske får döpa om den till "variation av Kukkoladräll".

Jag har också haft glädjen att hålla en studiecirkel i flamskvävning. Det var fyra entusiastiska damer som hade lyckats hitta egna redskap för ändamålet. Praktiskt att kunna ta med detta tidskrävande arbete och jobba hemma mellan träffarna. De var flitiga och så trevligt att det finns intresse för denna teknik även bland kvinnor i karriären. Kanske en hälsosam avkoppling från ett stressigt arbetsliv?

Jag blev själv frestad att starta upp en liten väv.

Vi beslöt att fortsätta med vävträffarna till hösten. 
Det är verkligen en trevlig teknik - särskilt för den som inte har plats för en stor vävstol. 

Vi passade på att besöka en granne som vävt en hel del bilder genom åren.
Han har också rest i ute världen och bland annat inhandlat denna fantastiska bildväv från Polen. ( bilden till höger)

Förutom vävning och påskfirande med familjen så har Jag roat mig med att sy en väst av det tyg som jag vävde förra året, Designat av och vävt i vävstugan hos kollegan Maria från Västerbottensvävarnas styrelse. Garnet och solvning var mitt bidrag till projektet. 

"Vad mars inte vill vill säkert april.."

 Brukar inte citera bondepraktikan men kunde inte motstå denna önskan. Mars månad har varit lite motsträvig kan jag tycka. Med långdragna förkylningar och andra bekymmer, samt få soliga dagar och mest kall blåst. Så min förhoppning är att april kommer att bringa oss bättre väder och ny arbetslust. 

Avslutade kursen i maskinstickning på Ersboda Slöjdförening i februari och tog hem en av mina stickmaskiner till det lilla hobbyrummet i akt och mening att sticka ihop de små vävda bitarna till ett större tyg. Under veckorna med utegångsförbud har jag ägnat mesta tiden till att väva på ZoomLoom . Kanske har jag tillräckligt med bitar så  det räcker till en väst ?

Garnet är en tråd meriono och en tråd handfärgad silke från Redum. 

Nya tider...nya slöjder

Det är härligt med lite större svängrum. Och fort fyller jag hyllor och skåp med material till slöjdande som tidigare bodde på balkongen. Skönt att få lite bättre överblick över grejerna, men svårt att minnas vart man lagt vad.
Halsdukshängaren passade till att hänga upp risbagarna i . Däri döljer sig garner för broderi och ZoomLoomvävar.

Risbagar kan en aldrig få för många av. De här är sydda av olika återanvända tyger och broderade med sashiko eller mola och öglebroderi.

Snart närmar sig påsken. Jag lät mig inspireras av Jerri Bellini att göra " Prosperity hens" . Inte för att jag är särskilt vidskeplig och tror att de kan bringa mig lycka och välgång, men det var roligt att hitta ett användningsområde för de små bitarna av ylletyg som jag inte förmått göra mig av med. 

Dessutom tränar jag på min engelska genom att titta och lyssna på dessa damer från olika delar av världen. "Två flugor i en smäll" med andra ord.

2024 års sista dag och 2025 års första.

 December har bjudit på ett varierande väder, men vi har snö nu som det ska vara denna tid på året. Inte särskilt många minusgrader och onödigt mycket blåst, men ganska härligt ändå.

Jag har hunnit vara på två julmarknader i Umeåtrakten och visa upp delar av min produktion.
Det var särskilt roligt att få sälja en handstickad tröja till en ung person som verkade uppskatta hantverket. Numera producerar jag bara av det material jag har och enbart för nöjet att arbeta med händerna. Intalar mig att det är nyttigt för både kropp och själ. Åtminstone verkar forskningen äntligen ha kommit fram till det. Hoppas att de som styr över pengafördelningen till kulturen också så småningom vaknar upp och inser detta. 

Fortsätter att följa mina favoriter på YouTube men jag hinner inte med att göra alla förslag som dyker upp på skärmen. Några som verkar skojiga tar jag till mig. Det är skönt att bara få sy utan tanke på att det ska "bli nåt" eller ännu mindre vara lönsamt. Jag bara njuter av processen och rätt vad det är så dyker det upp ett användningsområde för bitarna.

Några bitar fick bli till julkort. Har fortfarande kvar en hel del av ullspinket jag bytte mig till på Jokkmokks marknad för många år sedan. Det har räckt både till gungstolsmattor, dynor och annat.

Försökte mig också på att göra en textil julgransboll.

Den blev lite tung så den passar bättre att hänga på vårt tidningsfack . Jag använde ett garnnystan som stomme eftersom jag inte hade någon styrolitkula. 

I övrigt så har jag mest plockat ihop våra saker inför flytten som har skett i dagarna. Vi flyttar inte långt - bara tre trappor ned, men till en betydligt större lägenhet. 

Så nu får jag plats för både fler stolar för mina dynor och den Mandela-matta som jag sydde i somras. 

Önskar att vi får ett fredligare 2025 och att mänskligheten lär av tidigare misstag.

Jag tänder ljusen från UNICEF som min kära syster gav mig för många år sedan och försöker hitta hopp och tröst i de ord som de kloka kvinnor och män som gått före oss gett oss. Inte minst våra lokala författare Sara Lidman och Torgny Lindgren. Vi läser ( äntligen ) Saras bok Tjärdalen i vår bokcirkel på Gnejsen nu och jag förundras över hennes fantastiska uttrycksförmåga redan som debutant.
Hoppas vi får fler tillfällen att läsa ( eller lyssna på) fler av hennes och andra kloka författares ord.