Bröllopskläder och andra nödvändigheter

Ville ju förstås sy brudklänningen och de små brudnäbbarnas klänningar.
Det siden som jag haft liggande i åratal kom nu väl till pass. Men det behövdes ju ganska många meter, och vid närmare granskning så var det en liten aning färgskillnad på de två bitarna. Så det fick bli ett lager spets utanpå,och det gjorde väl inte modellen nån skada. Ett brosch som min farmor ägt fick bli pricken över I:et.




Brudnäbbarnas favoritfärg är cerice. Eftersom det också fanns ett lager düchesse i den färgen i min skåp, så tog jag mig an att sy även dessa. Fast i ärlighetens namn så är det inte speciellt lönsamt att sy barnkläder, när man ser priserna i butikerna. Man får väl intala sig att det blir ordentligare gjort ifall man gör det själv.

På Olssons hittade jag ett tyg till min egen klänning.
Det var visst nåt magiskt med den klänningen, för den fick mig att dansa - något jag aldrig gjort förut i mitt liv. ( Eller också var det den charmerande irländaren Macdara som också var Best Man som gjorde underverk:)


Min duktiga trådslöjdare-kompis Annika Nyman gjorde tårtfatet av järntråd. Det passade perfekt till tårtan som Clara bakat och alla smarriga cupcakes som systerdotter Rebecca gjort.


Brudgummens mor Mary har en underbar hand med blommor. Självklart skulle hon få uppdraget att binda brudbuketten. Hon gjorde även de små buketterna till brudnäbbarna och pyntade alla dessa med samma tyllband som användes till min brudbukett för 42 år sen.


Alla familjemedlemmar hade uppgifter för att göra festen så lyckad som möjligt.
De äldsta systrarna Cecilia och Charlotta hade ansvaret för att lokalerna blev pyntade och att det fanns mat och dryck i riklig mängd.

Anna Svensson lagade en underbar buffé!





Lillebror Claes fick hedersuppdraget att - förutom hälla upp champange - hämta och lämna alla gäster som kom med flyget från Irland.




Syster Cornelia såg till att de yngre barnen också hade trevligt.













Lillasyster Clara förgyllde själva ceremonin med skönsång, accompanjerad av de irländska vännerna.



Sist men inte minst så vigdes paret av vännen och prästen Anna Elena som åkt upp från Stockholm med familjen.









Det blev kort sagt en riktigt lyckad tillställning. Och trots att brudens föräldrar hade drabbats av en riktigt elak förkylningsbacill som förorsakat lunginflammation, heshet och hosta,så lyckades dom helt oväntat hålla tal.

Och tack vare fotografen Carolinas (tillika brudens syster) och fotografen Andreas underbara bilder så får vi hjälp att miunnas denna fest "forever". Brudens bästis Malin har också bidragit till fotografierna.