Åter höst

 Nog är det ändå märkligt....detta med tid. Hur den kan upplevas olika beroende på i vilken situation en befinner sig. Femton minuters väntan på bussen upplevs som en ocean av tid, medan 15 minuter med broderande vänner framför YouTube går supersnabbt. 

Augusti hann jag knappt med alls. Dock ett snabbesök bland barndomshemmets hallonbuskar samt ...  

,,födelsekalas både här och där och vips var det september.

Jag fortsätter att inspireras av mina virituella Slow Stitch-vänner Kathryn och Marion och syr av tygremsor och spinkbitar.

My wonky home

Men emellanåt tar lusten att väva över. I avsaknad av plats för en vävstol så kommer de små vävramarna till pass. 

September avslutas med en hel helg i vävningens tecken på Sy& Hantverksfestivalen i Umeå.
Men innan det blir dags att bygga Västerbottensvävarnas monter hinner jag besöka Kia i Tväråbäck och träffa de "gamla" vävkompisarna från Vävskälet. Kia är en riktig entusiast vad gäller återbruk av fibrer. Vi får en riktig föreläsning om vikten att spara och återanvända textil i stället för att bara slänga och köpa nytt. Kias museum av spinnrockar och andra gamla textila redskap är väl värt ett besök. 

Västerbottens styrelse var i det närmaste fulltalig på mässan som representanter för vår trevliga förening för att visa vävning av corduroy och inspirera till medlemsskap. 

Vill ni läsa vad vi i övrigt sysslar med så kan ni kolla på Riksvävarnas hemsida under region Västerbotten eller på vår Blogg. 

Sommar och semester i Rengård

 Äntligen kom vi oss iväg . Som jag längtat hem till Rengård. Här har jag frihet att röra mig utan att tänka på att vara "respektabel" och har tillgång till allt mitt material som inte fick plats i den lilla lägenheten i Umeå. 

Juni månad bjöd på ett fantastiskt sommarväder. Nästan så att man började klaga på värmen. Midsommaren kunde firas utan ullkofta och med fika på uteplatsen

Gjorde några kransar av ullgarn för att ha till kommande midsomrar (ifall inte blommor finns tillgängliga då)

Jag fick hjälp av barnen att rigga upp min vattenvärmare och tog genast tillfället i akt att tvätta några mattor. Sen blev det dags att testa den naturliga färgningen i större skala. Jag hade testat lite i köket hemma i lägenheten, men nu ville jag se ifall det var så lätt som det ser ut på YouTube. Jag hade fått ett par säckar lökskal av en odlare i grannbyn, som har väntat ett antal år på att användas. 

Visst blev det färg på tyget, men alla löv som jag lindat upp på kopparrör blev inte så tydliga som jag hoppats. Bomull är förstås mera svårhanterligt utan betmedel. Jag har ju lärt mig att färga bomullsgarn av Rickard K på Sätergläntan på 80-talet. Men i dagens läge inser jag att jag verkligen inte varit miljövänlig till alla delar. Nu håller jag mig till enbart det material jag hittar i köket eller naturen - utan betmedel. Resultatet blir kanske inte det förväntade men det är minst lika spännande att linda upp mina tygrullar nu som någonsin att lyfta upp garnhärvorna förr i tiden. 

Ull och silke är lite mer tillåtande vad gäller att ta emot färg av naturen. Lökskal är det mest lyckade hittills även om jag fått fram några löv av björk på mina silkesjalar också. Framtiden får utvisa hur hållbar färgningen är och hur länge mitt intresse för denna "konstart" räcker. Jag är ju som bekant en riktig hoppjerka. 

Juli har varit lite mer ostadigt. Det behövs ju även regn, och jag har många olika inomhusaktiviteter att ägna mig åt, så jag klagar inte. 

Tänk vad sommaren går fort ändå oavsett väder. Snart är det augusti och dags att bege sig tillbaks till Umeå och sjätte våningen. 

Men först vill jag visa något av det jag roat mig med
( förutom umgänge med familjen) i sommar:

Brödbakning, matt-tvätt, broderi, sortering av  material  och sist men inte minst loppis. 

Stickad yllepläd färgad med lökskal

Två bjökblad blev hyfsat tydliga på bomull

       

  

Hittade ett uppritat mönster med en fin text som kunde passa i någon av döttrarnas "Textila journaler".
men det var svårt med min numera grumliga syn att hitta rätt med nålen. Dessutom var jag lite frågande inför färgvalet på blommor och blad, men försökte följa instruktionerna ( under tyst protest). 

Då passar denna Mandala (inspirerad av K3n) av större format och friare mönster bättre mitt sinnelag. Den kanske inte hinner bli klar denna månad, men jag ska ju ha något att pyssla med nästa månad  också. 

Motvilligt accepterade jag även att döttrarna skruvade ner min företagsskylt från bagarstugan, trots att det var över två år sen mitt företag avslutades. Det är svårt att släppa taget över ens livsverk. Men väldigt roligt att gården får fortsätta i familjen Gustafssons ägo förhoppningsvis i flera generationer till. 

Om någon är intresserad av gamla textila redskap och maskiner, så har jag kvar ett antal strumpstickmaskiner, knyppeldynor och spinnrockar m.m. Samt vävgarner i lin och bomull.

Hör av er i så fall snarast. 

 

X

Sommaren kom som en överraskning även i år.

Jag kunde inte motstå frestelsen att boka mig för ett par pallkragar och sätta lite linfrö. 
Nu får sommaren utvisa om jag har lika tur i år som när jag första gången sådde lin för 45 år sedan.

Här finns en redovisning från det året för de som är speciellt intresserade och vill pröva att så lin själva. 

Det är märkligt detta med tid. Hur snabbt den går trots att man numera är pensionär och borde ha ett tråkigt liv. Men icke! Det är fortfarande svårt att få tiden att räcka till allt som man vill göra. 

Jag har fortfarande så roligt och testar olika nya slöjdarter. Försökte få till en
grötslev med hjälp av ledarna i Carlskyrkans snickarcirkel. Det får mig att än mer uppskatta min mans fina kåsor som han slöjdat i yngre dar. (Ska visa bilder på dem vid ett annat tillfälle). 

Vi har haft en konstutställning med tretton av de boende i Gnejsenhuset som visade ett antal av sina alster. Flest var de som målat akvarell, men även andra bildkonstnärer och en del trä-och textilkonstnärer var representerade.

Dessa konstfärdiga  träobjekt har den skickliga grannen Lars Branzell gjort. Notera den stora skålen gjord av en stor vril. Ängeln ovanför spegeln är också fängslande. 

Berrys maskinbroderade tavla blev en favorit,

Nu har jag skickat en sista leverans av hattar till Boutique Gerd InezBoutique Gerd Inez i Gamla Stan. Det har varit kul att ha en återförsäljare i Stockholm och konstatera att denna design hållit i 20 års tid, men nu har jag tänkt att det får vara nog och har sålt merparten av mina hattstockar .   

Jag har också lämnat in några objekt till försäljning på utställningen på Slöjdarnas Hus i Vännäsby.

De handvävda halsdukarna är vävda av silke/ullgarn från Anita Ahlberg. 

Jag fortsätter att inspireras av Kawandi och varvar/kombinerar textilt återbruksbroderi med att läsa eller lyssna på bra böcker. 

Slöjd i årsmöterstider

Då och då har vi pysseldag på seniorboendet Gnejsen. Det är till min förvåning ett fåtal som sluter upp. De flesta 65+are verkar ha lämnat detta bakom sig, även de som är utbildade i ämnet textil. Vi försökte locka med pappersslöjd och torrtovning med inslag av makramé. Dagny med många konstnärliga talanger visade oss hur man gör pappersblommor.

Den 9 mars var det dags för Västerbottensvävarnas årsmöte. Vi skulle träffas i Petiknäs och medlemmarna i min kära vävförening Vävskälet ställde upp med lokal och förtäring.

Jag blev omvald till ordförande, och det blev inga större förändringar i styrelsens sammansättning. 

Dagens höjdpunkt var i vilket fall Anitas demonstration av tuftning. 

Hon har övat sig i denna teknik ett tag och nått fram till en teknik som fungerar med hjälp av lite armmuskler. Att hon sedan har en (nedärvd?) konstnärlig ådra gör inte saken sämre. Vi blev glatt överraskade över att hon det färdigtuftade konstverket som vinst i medlemslotteriet. 

Jag fortsätter att tillverka bitar till DET STORA HJÄRTAT som ska produceras av Gerillaslöjdfestivalen. Kanhända att jag behåller ett par som inte riktigt blev det rätta måttet.

det blir spännande att se resultatet framåt hösten. 

Den 16 mars hölls föreningen Linneas sista årsmöte.De beslöts att föreningen skulle läggas ner och vi tipsar om att medlemmarna får fortsätta sin kamp för linodling, beredning och spånad i Västerbottens  Hemslöjdsförenings regi. 

En tröst i den allmänna depretionen över världens situation är ändå att kunna möta sina likasinnade på Internet. Förutom K3n finns det flera slowstickare på Youtube som sysslar med att sy Kawandi. En lappteknik med afrikansk/indiska rötter. Det förefaller vara ett sympatiskt sätt att ta tillvara gamla tygbitar i måttliga storlekar och jag fastnar omedelbart för den tekniken (också). Inser att jag är en obotlig hoppjerka. men ursäktar mig med att jag anpassar mig till de rådande omständigheterna. Nu när jag inte rymmer vare sig vävstol eller stickmaskin i lägenheten där vi bor, så får jag hålla mig till de mindre utrymmeskrävande teknikerna. Det går förstås att göra hur stora Kawandis som helst, men jag börjar med en liten  30x30 cm.

En brodericirkel i Ersboda slöjdförenings lokaler är ett trevligt avbrott varannan onsdag. Det är intressant att se deltagarnas olika projekt. Själv försöker jag illustrera världens situation med en bortflygande fredsduva via en kombination av franska stygn, schattersöm och nåltovning.  

Ett annat sätt att brodera är det japanska Sashiko. Jag fick en fin present av Anita - en box med olika kort med stygn som man kan använda på olika sätt. Ursprungligen var det ett dekorativt sätt att laga kläder på .

Här har jag sytt en s.k. risbag och en liten förvaringsbox till fingerskyddet.

Nu börjar de flesta årsmöten vara avklarade . Jag fick vara ombud för vår regionsförening Västerbottensvävarna på Riksvavs årsmöte i Visby. Det var en trevlig tillställning med olika kringarrangemang som Gotlands vävare satt ihop. Jag deltog i en workshop i Gotländsk vävsöm.

Något sådant pillrigt broderi skulle ja inte gett mig på utan den pedagogiska ledning som dess ordförande gav oss, Hann inte sy så mycket , men har gjort dynan klar sen jag kom hem. 

 

Summerar Februari månads projekt

 Startade månaden med att vara värdinna på Hemslöjdsföreningens textilafton med att inspirera till att spinna på slända. Jag trodde vi skulle bli få deltagare eftersom vädret var avskräckande, men det kom oväntat många. Det är alltid trevligt att samlas med likasinnade kring gemensamma textila tekniker. 

Fortsätter min slowstitchresa med K3n. Hon har så många kluriga tips på olika långsamma återbruksprojekt. Som den här nåldynan t.ex, som ligger i en liten korg av trasrep. Det tog en god stund att få till korgen, men den fungerar bra och är lätt att flytta omkring dit man behöver den. 

Jag gjorde även botten till en liten väska av ett annat slowstitchprojekt eftersom jag tvinnat ett antal rep när jag ändå höll på.

Nästa textilkväll handlade om Näverstickning ( eller korgstickning som det ibland kallas) Det var lite klurigt att komma igång, men sen blav det kul. 

Alla hjärtans dag den 14 och gårdagens vävcafé i japansk flätteknik föranledde mig att färdigställa mina hjärtan. Meshwork kallas tekniken på engelska. Sen försökte jag mig på att göra ett makraméhjärta av lyxtrasan som har legat och väntat i ett antal år. Det blev inte perfekt men får symbolisera den goda viljan i alla fall. 

Nästa frestelse var det som presenterades av Gerillafestivalens representanter på Väven lördagen därpå.

Att sy, sticka eller virka en bit tyg 30x30 och bidra till deras projekt "Heart of the matter-Matter of the heart" 

Jag blev tänd på idén och har gjort ett antal rosa/röda bitar som jag tänker skicka till dem innan den sista maj.