Första sorgemånaden Juli är förbi, men sorgen och saknaden består.

 Denna blogg har ju mest handlat om mitt hantverkande och inte så mycket privata funderingar.

Men det vore omöjligt att helt förbise de svåra händelserna i livet.
Jag har varit en oförtjänt lyckligt lottad människa i över 80 år. Mina sju barn är alla i livet och inga livsotande sjukdomar har drabbat någon av oss. Naturligtvis har vi alla haft våra prövningar och livet har inte alltid varit en dans på rosor, men hur många kan få ha en sådan sammanhållen familj som vår?

Släktträff för 10 år sedan

Den 2 Juli i år dog min 91-årige man och  livskamrat sedan snart 60 år. Den händelsen ( och sjukdomstiden innan ) förde oss ännu närmare varandra.Vi hade ett fantastiskt stöd av varandra och den proffsiga personalen på geriatriken.

Nu försöker jag vänja mig med tanken på att inte självklart kunna vända mig till min man med frågor om gamla tider, släktförhållanden och världsläget  och sist men inte minst få prata vårt språk Norsjöbondskan varje dag.  

Vi firade att vi varit gifta i 50 år på Bali. Året var 2018.

Jag använde den första tiden som änka till att sy en textil urna. Jag använde mig av naturmaterial ( som reglerna föreskriver) Lin, silke och tyg från en bomullsskjorta som var min mans favoritplagg under hans semestrar på Bali. 

Det har också varit en fantastisk möjlighet att kunna få komma tillbaks till Rengård och känna närheten till det förflutna och vi uppskattade bägge att hemmet kunde vara i släktens ägo även fortsättningsvis. Det blev verklighet tack vare att vår dotter Cajsa med familj flyttade hem efter 20 år på Irland och tog över ägandet. De flesta av barnen bor numera i Västerbotten vilket också är en välsignad sak. Vi fortsätter att träffas och umgås även om livet tar olika vägar för oss alla. 

Mix av framtidstvivel och slöjdglädje

Testat maskinerna inför workshopen

Den tid vi lever i nu kan få vem som helst att tappa hoppet och tron på en framtid. Som 80+åring så borde man förstås inse livets förgänglighet. Men livet är ju ändå kärt och man vill hoppas att kommande generationer får leva vidare och helst få det ännu bättre än vår. Men tvivlet på att detta sker gnager när man slår på radion eller TVn och känslan att det är skönt att man är gammal infinner sig.

Baliinspirerad trasteknik

Icke förty så fortsätter slöjdglädjen envist att poppa upp och jag har samlat grupper vid ett par tillfällen dessa månader till olika slöjdaktiviteter. Den ena med tips på trasåtervinning, den andra med maskinstickning. 

Dessutom fick jag åka med en grupp från Västerbottensvävarna till Brån och Tväråbäck på studiebesök. Det är ju alltid upplyftande att träffa likasinnade och även om jag belagt mig själv med köpförbud på garner så var det en fröjd att se den mängd av garner och material för slöjdande som Limmo hade i sin butik/ateljé. Sen blev vi trakterade med goda pajer på Tvärssan i Tväråbäck av Kia Jonsson. Hon har också en hel del garn och annat textilt material och en återbruksfilosofi som jag delar och det är alltid lika trevligt att träffa henne. 

Exempel på Kias återbrukande av tygbitar

I Kias spirrocksmuseum bor passande nog 
även en bildväv med Nornorna

Västerbottensvävarnas nya ordförande Agneta och kassör Maggan botaniserar bland Limmos garner

Eftersom jag försöker avveckla de flesta av mina stickmaskiner så har jag passat på att sticka några plagg. Är någon intresserad av att köpa en bättre begagnad stickmaskin så är ni välkomna att höra av er ( helst med sms) till tel 070 3955094

Hittade material och mönster till en tröja i bomullsgarn som legat och väntat i över 20 år. Eftersom min KG-släde lagt av så är det handstickning som gäller för mosstickning. Det blev en lämplig stickning att ta med på de dagliga besöken på sjukhuset. Är det någon som känner till mönsterskaparna och vet om de fortfarande är aktiva? Inger &Sonja i Ljusdal 

 

Aprilslöjd med vävning i fokus

 Jag har gått med i Ersboda slöjdförening och fått plats i deras vävgrupp. 

Varpade en maattväv för en tid sedan och har nu äntligen kommit igång med vävningen.

Kukkoladräll heter bindningen.

Den blev inte helt efter förebilden, så jag kanske får döpa om den till "variation av Kukkoladräll".

Jag har också haft glädjen att hålla en studiecirkel i flamskvävning. Det var fyra entusiastiska damer som hade lyckats hitta egna redskap för ändamålet. Praktiskt att kunna ta med detta tidskrävande arbete och jobba hemma mellan träffarna. De var flitiga och så trevligt att det finns intresse för denna teknik även bland kvinnor i karriären. Kanske en hälsosam avkoppling från ett stressigt arbetsliv?

Jag blev själv frestad att starta upp en liten väv.

Vi beslöt att fortsätta med vävträffarna till hösten. 
Det är verkligen en trevlig teknik - särskilt för den som inte har plats för en stor vävstol. 

Vi passade på att besöka en granne som vävt en hel del bilder genom åren.
Han har också rest i ute världen och bland annat inhandlat denna fantastiska bildväv från Polen. ( bilden till höger)

Förutom vävning och påskfirande med familjen så har Jag roat mig med att sy en väst av det tyg som jag vävde förra året, Designat av och vävt i vävstugan hos kollegan Maria från Västerbottensvävarnas styrelse. Garnet och solvning var mitt bidrag till projektet. 

"Vad mars inte vill vill säkert april.."

 Brukar inte citera bondepraktikan men kunde inte motstå denna önskan. Mars månad har varit lite motsträvig kan jag tycka. Med långdragna förkylningar och andra bekymmer, samt få soliga dagar och mest kall blåst. Så min förhoppning är att april kommer att bringa oss bättre väder och ny arbetslust. 

Avslutade kursen i maskinstickning på Ersboda Slöjdförening i februari och tog hem en av mina stickmaskiner till det lilla hobbyrummet i akt och mening att sticka ihop de små vävda bitarna till ett större tyg. Under veckorna med utegångsförbud har jag ägnat mesta tiden till att väva på ZoomLoom . Kanske har jag tillräckligt med bitar så  det räcker till en väst ?

Garnet är en tråd meriono och en tråd handfärgad silke från Redum. 

Nya tider...nya slöjder

Det är härligt med lite större svängrum. Och fort fyller jag hyllor och skåp med material till slöjdande som tidigare bodde på balkongen. Skönt att få lite bättre överblick över grejerna, men svårt att minnas vart man lagt vad.
Halsdukshängaren passade till att hänga upp risbagarna i . Däri döljer sig garner för broderi och ZoomLoomvävar.

Risbagar kan en aldrig få för många av. De här är sydda av olika återanvända tyger och broderade med sashiko eller mola och öglebroderi.

Snart närmar sig påsken. Jag lät mig inspireras av Jerri Bellini att göra " Prosperity hens" . Inte för att jag är särskilt vidskeplig och tror att de kan bringa mig lycka och välgång, men det var roligt att hitta ett användningsområde för de små bitarna av ylletyg som jag inte förmått göra mig av med. 

Dessutom tränar jag på min engelska genom att titta och lyssna på dessa damer från olika delar av världen. "Två flugor i en smäll" med andra ord.

2024 års sista dag och 2025 års första.

 December har bjudit på ett varierande väder, men vi har snö nu som det ska vara denna tid på året. Inte särskilt många minusgrader och onödigt mycket blåst, men ganska härligt ändå.

Jag har hunnit vara på två julmarknader i Umeåtrakten och visa upp delar av min produktion.
Det var särskilt roligt att få sälja en handstickad tröja till en ung person som verkade uppskatta hantverket. Numera producerar jag bara av det material jag har och enbart för nöjet att arbeta med händerna. Intalar mig att det är nyttigt för både kropp och själ. Åtminstone verkar forskningen äntligen ha kommit fram till det. Hoppas att de som styr över pengafördelningen till kulturen också så småningom vaknar upp och inser detta. 

Fortsätter att följa mina favoriter på YouTube men jag hinner inte med att göra alla förslag som dyker upp på skärmen. Några som verkar skojiga tar jag till mig. Det är skönt att bara få sy utan tanke på att det ska "bli nåt" eller ännu mindre vara lönsamt. Jag bara njuter av processen och rätt vad det är så dyker det upp ett användningsområde för bitarna.

Några bitar fick bli till julkort. Har fortfarande kvar en hel del av ullspinket jag bytte mig till på Jokkmokks marknad för många år sedan. Det har räckt både till gungstolsmattor, dynor och annat.

Försökte mig också på att göra en textil julgransboll.

Den blev lite tung så den passar bättre att hänga på vårt tidningsfack . Jag använde ett garnnystan som stomme eftersom jag inte hade någon styrolitkula. 

I övrigt så har jag mest plockat ihop våra saker inför flytten som har skett i dagarna. Vi flyttar inte långt - bara tre trappor ned, men till en betydligt större lägenhet. 

Så nu får jag plats för både fler stolar för mina dynor och den Mandela-matta som jag sydde i somras. 

Önskar att vi får ett fredligare 2025 och att mänskligheten lär av tidigare misstag.

Jag tänder ljusen från UNICEF som min kära syster gav mig för många år sedan och försöker hitta hopp och tröst i de ord som de kloka kvinnor och män som gått före oss gett oss. Inte minst våra lokala författare Sara Lidman och Torgny Lindgren. Vi läser ( äntligen ) Saras bok Tjärdalen i vår bokcirkel på Gnejsen nu och jag förundras över hennes fantastiska uttrycksförmåga redan som debutant.
Hoppas vi får fler tillfällen att läsa ( eller lyssna på) fler av hennes och andra kloka författares ord.

Minns i november......

Inatt har det snöat ordentligt. Snön trängde sig även in på den inglasade balkongen. Men jag tror att mina hålkrusdynor klarar lite snö. Det var utlovat plusgrader till veckan, så då får jag väl ta in och torka dem.

Klackdynorna som hade legat på balkongen hann jag rädda undan snön. De finns nu ett par stycken att se/köpa på Slöjdarnas Hus i Vännäsby som öppnar på lördag  den 24 november mellan 11,00-16.00.

Jag fick låna min kompis Anitas tuftmaskin några veckor. Det var kul att tufta, trots att jag fick blodad- inte tand utan tumme. Men det har läkt nu och jag fick ingen större skräck men lite respekt för apparaten. 

Kom på att det var smartare att lägga bilden när man vill göra en vy med hoisont eftersom det vanligaste är att dra maskinen nerifrån och uppåt.

Mina kunskaper i broderi är begränsade, men det går framåt.
 Vid besöket på Sy & Hantverksfestivalen i Stockholm mötte jag en tjej med passion för äldre broderimönster. Hon gav(!) mig ett antal upptryckta linnebitar med tryckta mönster från 60-talet. Hennes företag heter Studio Flax och ligger i Bristol, Uk.  Det har en fascinerande historia och där finns många olika broderikit ifall ni vill köpa ett av de fina mönstren. 

Förra helgen var det öppet hus hos föreningen Vävskälet som har sitt säte i Petiknäs, Norsjö kommun. Jag tog bussen bl.a. för att besöka de tidigare kollegorna. Det var verkligen trevligt att se deras alster och att föreningen lever vidare trots att jag som varit dess ordförande i över 30 år flyttat från bygden. Här kan ni läsa om vad haft för oss sedan 2010. 

 

Några exempel på vad som vävts i vävstugan sedan jag besökte den senast. 


Vi hann också med att baka i bagarstugan under den korta vistelsen hemma i Rengård. Det kom ett gäng kompisar till min äldsta dotter som varit på en inlandstur med spa på Källan och besök i Raggsjoliden - Torgny Lindgrens barndomsby och ville testa att baka halvtjockkaka. 

Här är Andreas i färd med att grädda. 

Nu på lördag ska jag testa julmarknaden på Ersboda Slöjd. Välkomna allihop att besöka oss som är med och väver, syr, snickrar eller smider i silver i deras fina lokaler. Jag kanske kan passa på att puffa för mina planerade kurser i maskinstickning och tovning?

 Det går att köpa fika också så ni kan stanna länge och förhoppningsvis få inspiration av de olika teknikerna.

Jag tänker visa ( och gärna också sälja) vävda halsdukar, stickade koftor och tovade hattar och mössor i olika tekniker. Jag har också dynor i klackmatteteknik och lite annat textilt.

VÄLKOMNA även till Julmarknad i Gamla Salteriet i Obbola den 1 december.  

Där finns även keramik och annat spännande konsthantverk som mina kompisar och fler visar och säljer. För att inte tala om den goda fisken och annat gott från Salteriet.