lördag 10 maj 2014

Trekantsväv i ram - första försöket

Har länge kikat på filmer på Youtube där det vävs på trekantiga vävramar. Det såg ju ganska lätt ut,tänkte jag och bad min dotters pojkvän att snickra en till mig. Han är en snäll kille från den gröna ön, van att hugga i med sina händer,så han var inte nödbedd.
Men tyvärr så hade jag- som oftast - lite för brått. Jag hade inte läst på ordentligt, och gav honom felaktiga uppgifter om avståndet mellan spikarna.
Jag hade ett nystan på ett drygt hekto av lite ojämnt spunnet merino med silketrasselinslag, som jag hoppades skulle räcka. Det var dock inte det mest lämpade visade det sig. Mohairgarn vill jag också varna för, eftersom det gärna fastnar "på vägen" när en ska dra garnet från den ena sidan till den andra. Ett slätt spunnet garn rekommenderas, gärna silkeblandat men inte med det trassel som jag hade spunnit in.
Jag upptäckte inte problemet förrän jag vävt en bra bit. 
Det borde varit färre spikar på den övre brädan, så jag fick hoppa över varannan, efter att ha insett problematiken. 
Borde ha gjort det från första början, men ville inte repa upp allt, så jag vävde vidare och trädde fast de lösa öglor som uppstod där jag vände med en mittentråd.
Men en lär ju bäst av sina misstag sägs det, och jag lyckades lösa problemet med någorlunda hyfsat resultat.
Det blev en egen design, men nästa sjal ska jag försöka göra utan mittkil. Får väl ta hjälp av ett mattesnille, så jag kan sätta spikarna på rätt avstånd i förhållande till de kortare benen.  
Rekommenderar att ni lär av mitt misstag och noga studerar denna sida innan ni snickrar er ram.

Det blev en knapp meter kvar av garnet efter att jag gjort en tofs längst ner på sjalen.