Leta i den här bloggen

fredag 2 april 2010

Skinnberedning och fällsömnad



För att få en bättre förståelse för vilket arbete det innebar att ta vara på fårens alla fördelar så har jag också testat skinnberedning. Det är dock ett arbete jag gärna överlämnar till Delsbo skinnberederi, som också bereder skinn utan kromtillsats.
Men det är bra att känna till arbetsgången och man blir mer varsam hur man behandlar gamla fällar. Sömnad är den roligare delen av fälltillverklingen. Man syr för hand ihop skinnen i två moment.s.k. fällsöm. Det blir en stark och från rätsidan osynlig söm. Sedan återstår bara det allra roligaste - att väva fälltäcket.

torsdag 1 april 2010

Ullen- naturens mirakel


Fåren har verklien hjälpt oss att överleva i Norra Norrlands inland. Dom har värmt oss med sin ull och sitt skinn och gett oss mat till en inte alltför stor kostnad/ansträngning i form av skötsel och höbärgning.


Till detta lilla småbrukarhemman - som är mitt föräldrahem - bröts marken och odlades åkrarna upp av min farfar på 1800-talets mitt. Farmor som gifte sig som 19-åring hade framställningen av textilierna på sin lott. Hon spann garn och vävde vadmal och halvylle. Har ett vagt minne av att ha somnat till spinnrockens surr, men tyvärr gick min farmor bort innan hon hunnit lära mig spinna.


Lärde mig spinna på en veckokurs på Gammlia i Umeå. På min farmors gamla spinnrock.
Den är, som de flesta spinnrockar här i trakten tillverkad i Fårträsk, Malå.

Kvinnohistoria

Trodde aldrig att jag skulle börja blogga.Slöseri med tid ansåg jag det vara.
På samma sätt som jag tyckte att det var slöseri med tid att vara ute och tomgå
( = promenera utan mål).
Men man får aldrig upphöra att förvånas. Nu gör jag både-ock.

Efter ett år med (nästan) dagliga promenader på runt en timme, så känner jag att konditionen har förbättrats och jag slipper ta mediciner mot högt kolestrol. Dessutom kan man ju faktiskt planera dagens göromål medan man motionerar.

Bloggandet har jag bara testat en dryg vecka, men jag hoppas att min hjärna får lite motion i alla fall.

Jag drömmer om att kunna visa på de enorma insatser som våra anmödrar har gjort för att hålla regionens män, kvinnor och barn med, inte bara mat men också kläder och andra textilier som behövs i ett hem. Det är inte länge sedan vi här i Norra Västerbottens inland var självförsörjande med det mesta i den vägen.
Vävstolar stod uppställda i nästan varje kök under vinterhalvåret.Det skulle vävas lakan och handdukar och halvylle till underkläder åt husbonden.