Jag har också haft en period ( på 80-talet) som ägare och uppfödare av angorakaniner.
Det här var nog den första kaninen jag klippte. Dottern ser lite tvivlande ut beträffande min skicklighet i klippningskonsten. Men med övning på 20-talet kaniner som skulle klippas var tredje månad så ökade både takten och skickligheten.
Och med en sån söt modell som konsthantverkskollegan Ellenore så gjorde sig verkligen den av angoraull tovade och silkebroderier dekorerade västen med tillhörande mössa med bräm av kaninskinn.
Har spunnit garn av ullen också, som jag tvinnat ihop med handspunnen silke. Det är att föredra att blanda in något annat mjukt material som silke eller merinoull för att inte den färdiga produkten ska bli för ullig. Silket förhindrar också att den tovar ihop vid användandet, vilket jag sorgligt nog fått erfara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar